Jag hade alltid velat börja träna någon form av kampsport men på den lilla orten jag bodde fanns ingen klubb. Så när jag började gymnasiet i Uddevalla 1991 dök tillfället upp!

Det var ju som det oftast brukar vara att vi var några kompisar som pratade om att gå på nybörjarkursen som Uddevalla Taidoklubb Taikei hade. Det var många nybörjare denna terminsstart och min första instruktör var ingen mindre än Mikael Laxrot. Jag var helt såld på denna kampsport och tyckte att det var riktigt roligt och intressant. Men allt efter terminen gick var det många som droppade av och slutade. Som det tyvärr brukar vara.

Kommer så väl ihåg känslan när man köpte sin första dräkt! WOW, det va coolt! Och sedan när det var dags i slutet på terminen att gradera sig var jag så sjukt nervös!! Men lyckan var total efteråt när man fick sitt nya bälte och diplom! Sedan rullade åren på.

Man tränade och lärde sig nya tekniker och hokei inför graderingarna. Kommer inte exakt ihåg när jag började instruera men vet att jag började med att vara hjälpinstruktör på någon nybörjarkurs. (Det var här någonstans som unge herr Daniel Andersson kom in i Taidovärlden på någon av mina nybörjarkurser!) Sedan var det dags att själv vara instruktör i nybörjarkurser och även instruera i den andra gruppen med eleverna som tränat längre.

Åren gick och någonstans runt 2002 så tog jag ett stort beslut att flytta med familjen från Uddevalla till Vänersborg. Just då var jag väldigt mätt på Taido, det hade blivit lite förmycket av det goda. Träna, sitta med i styrelse, instruera, tävla osv… Så jag lade helt enkelt Taidoträningen på hyllan.

Men helt plötsligt en söndagskväll i slutet på 2011 fick jag se på facebook att Daniel Andersson skulle köra igång med Taido i Vänersborg. Så jag bestämde mig för att dyka upp och börja träna igen. Denna gång med inställningen att jag bara skulle ”träna”! Inte instruera eller sitta med i någon styrelse! Men ni som känner mig vet ju hur detta gick! På träning nummer 4 så smällde hälsenan av på Daniel och han var ju inte kapabel att hålla i någon mer träning på ett bra tag. Så det var ju bara att försöka hålla i passen själv igen och så var det i gång med instruerandet igen! He he…

Efter ett tag så sade jag till Daniel att för att utöka klubben med mera medlemmar så var jag väldigt sugen på att börja med juniortaido. Sagt och gjort, vi drog igång med träning för juniorer. Detta var något helt nytt för mig men höstterminen 2012 startade vi juniorträningen i VBG.

Att instruera juniorer är något som har utvecklat mig både som människa och Taidoka väldigt mycket. Att se den enorma glädjen i barnen som kommer och tränar hos oss är jätteroligt! Sedan att se barnen utvecklas och lära sig ger mig väldigt mycket som instruktör. Även kontakten med alla underbara föräldrar som ger massor med feedback om att dom tycker att man gör ett enormt bra jobb med barnen ger energi att fortsätta instruera.

Att instruera barn/juniorer är väldigt annorlunda mot att instruera ungdomar/vuxna. Det kräver ett helt annat upplägg och pedagogik. Jag försöker jobba väldigt mycket med värderingar, exempelvis hur är man en bra kompis/träningskamrat och även få barnen att förstå varför det är så viktigt att kunna fokusera när man tränar med en kompis. Väldigt viktigt att dom pratar med varandra och bestämmer vem som gör vad osv. Jag jobbar utifrån mottot ”alla är lika mycket värda och att ingen är bättre än någon annan” – det tycker jag är viktigt! Jag måste även tänka på att man är ju faktiskt en person som andra ser upp till när man instruerar, vara ett föredöme. Instruera kräver mycket av en som person, men energin som man får tillbaka är bränsle att vilja fortsätta.