Han hade inga kontakter i Japan, och ingen aning om vart han skulle ta vägen när lastbåten från Östsibirien nådde Honshus västkust. Han hade heller ingen aning om att resan skulle komma att handla om något helt annat än judo. Såhär berättade han i en intervju från 1999:

– I staden Niigata träffade jag några personer som undrade om jag var intresserad av att träna en alldeles ny kampart, och när jag såg taido för första gången var jag fast.
   Så kom det sig att Kauko Korhonen från Finland flyttade in i ett zenbuddistiskt tempel i byn Shibata, och blev prästen och taidomästaren Tomomi Aokis privata elev. Och därmed lades också grunden för ett livslångt vänskapsband mellan Niigata i Japan och Stenungsund i Sverige.
– Sensei Aoki var hård men rättvis. Vi tränade i stort sett hela dagarna och ibland även mitt i natten. En gång sprang vi flera mil barfota i snön, men vi hade alltid roligt.

Efter ett år av stenhård träning hos Tomomi, klarade Kauko graderingen till svart bälte, och det blev dags att åka hem igen. Han berättade ofta senare i livet om den fina tiden i templet, om familjen Aoki, om träningen, men också om den stora gästfrihet han mötte bland japanerna i allmänhet. I en tid då europeiska besökare var något högst exotiskt, var det många som ville bjuda på te och få sig en pratstund.

Att döma av rubrikerna i lokaltidningarna, väckte Tomomi Aoki också en hel del uppmärksamhet när han några år senare besökte Stenungsund. Dit hade Kauko Korhonen flyttat, och år 1970 startat Taidokan, världens första taidoklubb utanför Japans gränser. Med stöd från Tomomi Aoki, kunde Kauko Korhonens elever hjälpas åt att så småningom sprida taidon i Sverige. Flera av eleverna fick också möjlighet att åka till Japan och träna hos Tomomi. På så vis kom en ung finländares resa till Japan att betyda mycket för ett stort antal svenska kampsportsutövare. Kaukos besök kom också att sätta sina spår i byn Shibata, utanför staden Niigata på västra Honshu. För det är ingen slump att det mitt bland risfälten, strax bredvid ett zenbuddistiskt tempel, står en äkta skandinavisk timmerstuga, inredd med dalahästar, tavlor med älgmotiv, och ett rävskinn från skogarna utanför Stenungsund. Det är förstås inte heller en slump att Tomomis dotter, Akiko, flyttade till Sverige och gifte sig med en svensk man.

Vid slutet av sitt liv var Kauko Korhonen mycket sjuk, men vi minns vi honom som en stark och spänstig man, som långt upp i åren kunde kasta sig runt i en frivolt. Som tränare inspirerade han ofta sina elever till att ge lite extra. Med en sensei som aldrig gav upp eller gnällde över smärta, ville ingen visa sig sämre. Helst ville Kauko träna utan mattor direkt på trägolvet, eller på asfalten ute på parkeringen. Många av hans övningar och upptåg, som kunde innefatta skarpslipade knivar och tegelstenar, gjorde ganska ont. Men samtidigt var Kauko en mjuk och vänlig man, och i hans ansikte väntade alltid nästa varma leende på att få breda ut sig.

För många inom svensk taido är Kauko Korhonen något av en legend. Det blev han redan under sin livstid. Vi som hade förmånen att lära känna honom vet att han verkligen var en mycket speciell människa. Kauko Korhonen lämnar ett stort tomrum efter sig, inte bara bland sina träningskamrater och vänner i Stenungsund och Shibata, utan i hela Taidosverige. Oavsett om taidon spelar en stor, eller lite mindre roll i ditt liv, så har du Kauko Korhonen att tacka för den.

Malin Avenius, Taidokan